louise

Sitter hemma och funderar och tänker på allt. Det var inte längesen vi slutade nian. n-i-a-n. Det är otroligt. Verkligen otroligt, det känns inte verkligt! Vi är fortfarande barn och ska gå i högstadiet, inte börja gymnasiet? Herregud gymnasiet låter jättestort och vuxet. Vi är inte vuxna. Allt känns overkligt. Allt går alldeles för fort framåt. Såhär kommer det vara hela livet, allting kommer bara att åka förbi. Jag saknar känslan innan man steg upp på konserten, pirret och nervositeten man kände innan man steg upp för att sjunga på nians avslutning, och allt fixande för bal och avslutning. Allt gick för fort förbi. Jag vill sluta nian och uppleva alla saker igen, om om igen. Dom sista veckorna med nian var helt otroligt roliga. Skolresa i källviken, konsert, uppdraget i nossebro, fixande inför avslutning, balen och sist men inte minst skolavslutningen. Det är ännu bara första veckan på sommarlovet, vilken också känns knepigt. Jag menar, sommarlov? Det är långt kvar till sommarlov eller hur?Som att vi fortfarande går i skolan. Men nej, det är nu och nio veckor framöver som sommarlovet är. Sen börjar allt det där som har med vuxenlivet att göra. Eller? Jag får ångest.